Katrin

Hejhej!

Hinner inte skriva så mycket för tänkte klä på mig och åka till Robert. Vi ska träna i Landehof, gott. Vädret är dock inte gott, menmen... man kan ju inte sluta röra på sig för att det regnar. Men visst hade det underlättat om det var solsken! Hur mörkt och dystert som helst ute ju. Kul att åka moppe i det här vädret, höhö.

Tänkte berätta lite om vad jag har varit med om idag iallafall! Ingen go dag. Det började med att jag drömde en massa mardrömmar i natt. Om att jag hittade ett bränt lik vid en sjö i någon skog, sedan vaknade jag vid 3 tiden av att, ah... det kan jag nog inte skriva här för det är lite för personligt, hihi. Men iallafall, efter en stund somnade jag om. Då drömde jag om P-staven. Att gynekologen tryckte den genom hela min arm, fruktansvärt. Jag vaknade iallafall vid 10 idag så hade lite go sovmorgon. Gjorde mig i ordning och sedan bar det av till Allum. Mamma körde mig dit och vi plockade upp Robert på vägen som följde med mig till Allum. Jag hittade 2 klänningar. Den ena var en långklänning, den andra en aning kortare. Det var egentligen ingen långklänning men eftersom att jag är så himla kort så blev den lång på mig, hihi. Jättesöt var den, vit och fin. Den andra var brun och rätt basic. Skönt att ha något lite lättare på sig i sommar. Brunt passar mig så bra tycker jag. Har ju bruna ögon, och en snyggbränna passar perfekt i sommar. Menmen, nog pratat om det.

Vid halv 2 tiden gick vi till Vårdcentralen. Det var fruktansvärt. Jag var sååå nervös, det går inte att beskriva. Men barnmorskan var ändå helt okej, lite "bitchig" till en början men när hon märkte att jag var livrädd så blev hon mer lugnande. Först rengjorde hon min arm väldigt noggrant. Jag fick ligga ner hela tiden. Sedan fick jag bedövning. Hon sprutade in den långsamt värsta länge, och det gjorde skitont. Man har ju rätt tunn hud i underarmen och jag är ganska känslig. Sedan efter en stund när hon skulle känna om bedövningen hjälpte, så kände jag fortfarande hur hon klämde, så det fick bli mer bedövning. Sedan tryckte hon in staven, jag vet inte hur eller så... för jag låg bara och grät och blundade. Jag är verkligen känslig för sådant. Hatar sprutor och allt som har med det att göra, så jag grät liksom innan hon ens hade börjat med bedövningen, fruktansvärt pinsamt och barnsligt egentligen. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan min pojkvän. Han fick hålla i mig och torka mina tårar, haha ♥
Det var iallafall skönt när det väl var över. Nu har jag ett förband och sådant runt armen. Frågan är om det var värt det...? Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Det är bara 3 år kvar till dom ska ta ut den, usch. Även det kommer ju göra ont. Men det är nog värt smärtan ändå... hoppas jag.
Menmen. Nu har jag den i mig och jag lever, haha :) Jag kommer nog bli trött i eftermiddag sa hon, jag får se. Känner mig rätt trött nu. Jag och Robert tog bussen tillbaka till Landvetter efteråt. Jag åkte hem till mig och han hem till sig. Ska nog dock åka till honom nu. Ni kanske får bilder på klänningarna jag köpte senare eller imorgon! :)

Ha det bra, ♥