Katrin

Jag känner mig konstig. Tom och helt annorlunda. Varje dag får jag leva med det, men aldrig förstår jag riktigt. Jag har verkligen förändrats. Jag trivs inte med mig själv. Ni som känner mig vet förmodligen vad det är, och ni tycker inte att det är någonting! Faktum är att ni ljuger. Det vet jag, det vore dumt att säga något annat. Men att höra det från er skulle nog hjälpa. Det skulle nog få mig att förstå att jag inte kan fortsätta såhär. Mår sämre och sämre även om inte någon tycker att det är någonting. Det är visst någonting! Det är något väldigt stort, och det förstör allt för mig. Jag mår verkligen dåligt över det. Ändå kan jag inte göra något åt det. Jag saknar viljan. Jag skulle göra allt för att få motivationen och viljan. Jag ska sluta säga att jag ska skärpa mig för det kan jag förmodligen inte. Men jag ska göra allt, men det kommer inte att duga.
Men sluta ljug för mig. Det är verkligheten för mig.