Jag måste bara skriva av mig.

Förlåt.
Mina känslor går inte att kontrollera. Jag vet inte vad jag vill. Allt jag vill är att vara fri, och att du ska vara lycklig. Nu är jag en lika dålig människa som alla andra. Tänker bara på mig själv. Nej, jag tänker på dig mer än någonsin. Jag tror det är dags för mig att börja känna efter vad jag själv innerst inne vill, och följa mitt hjärta. Mitt hjärta är brustet och ena halvan vill vara med dig livet ut, andra inte. Hur jag än gör så kommer flisen alltid stanna kvar i min hand. Du kommer alltid finnas inom mig. Men jag vill inte. Något i mig säger nej. Det kändes fel redan från början, och nu är det för sent att ändra. Man kan bara gå vidare och lämna det förflutna bakom sig. Aldrig glömma. Jag kommer aldrig glömma. Jag vill aldrig glömma! Bara minnas alla lyckliga stunder med dig.
Förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0