Katrin

Det är en bra förklaring på dagen. Vi var på Öckerö, vilket var väldigt mysigt. Jag gick upp på ett högt berg med Ludde, och såg typ över hela ön kändes det som. Åh vad jag gillar Öckerö. Kan verkligen tänka mig att bo där! :)

Efter Öckerö åkte vi hem till en familj lite längre upp i Tahult, som hade hittat en sköldpadda. Det hade dom skrivit på lappar och satt upp. Vi fick syn på lappen och trodde såklart att det var vår lilla rymmling, och det var det! Han har alltså överlevt över en månad i det vilda. Detta skulle förmodligen blivit hans sista dag i livet, om inte tjejen fick syn på honom när hon var ute och joggade. Han var nämligen påväg över vägen i Tahultsbacken. Hon som hittade honom sa att bussen inte alls var långt ifrån att köra över honom. Nu är han iallafall äntligen hemma igen, och han blev glad. Det märktes. Han simmade runt och han åt jättemycket. När jag höll honom i bilen påväg hem så kissade han på mig, antagligen för att han var rädd. Jag kan säga det att sköldpaddskiss, är inte alls så lite som man tror. Det är typ lika mycket som en hund kissar. Men, det luktar inte äckligt, det är typ bara vatten så det är inte så farligt. :)

På kvällen hämtade jag Robert och åkte ner till dom andra vid sjön. Jag stannade inte alls länge. Faktum är att jag och Robert inte är tillsammans längre, så nu gav jag er det senaste skvallret. Jag tror helt enkelt inte att vi hör ihop, som ett par. Jag kommer att njuta av vänskapen med honom istället, och även om det känns tungt just nu så är jag säker på att jag gjorde rätt val.

Nog pratat om det, jag blir deppig! Efter sjön åkte jag hem och käkade pizza med familjen. Jag och mamma delade på en kebab pizza utan lök, för er som vill veta det. Just det, innan maten bastade jag också, Gott. :)
Efter maten var alla trötta, så vi skulle gå och lägga oss. Jag ville bara vara inne lite på msn först... och POFF så kraschade hela mitt liv på en sekund. Min LAPTOP är SÖNDER. FÖRALLTID? Jag hoppas dååå inte det! Men det känns så. Den har varit knasig på sistone och det känns som att den har gjort sitt. Men jag fick den ju i konfirmationspresent och den var ju så fin... så speciell design och allt var så perfekt. En typisk mig Laptop. Den får inte vara sönder! Då får jag aldrig tillbaka filmerna som finns på den, jag kan aldrig ladda min Ipod och jag kan typ aldrig blogga... och det värsta av allt: ALLA BILDER=ALLA MINNEN ÄR BORTA! Jag vill inte ens tänka tanken. Den ska funka, det måste den.
Just nu använder jag pappas dator för er som undrar.

Jag blir så trött på allt. Det har hänt så mycket på sistone, så mycket dåligt. Så mycket som förändrat mitt liv. Jag ska få ordning på mitt liv nu. Mitt nya liv börjar imorgon. Fast egentligen så börjar det när min dator är frisk igen.

Nu orkar jag inte mer. Godnatt. Puss